SOMMARLOV

Örnen och Kråkan tar semester och flyger fritt över sommaren. Vi återkommer onsdagen den 25 augusti. Tack alla läsare och lyssnare. Tack alla skribenter och podmedverkande. Tack alla annonsörer. Här kommer, till sist, några ord från redaktören.

Fönstret står på vid gavel och isglasspappren ligger utspridda i köksoredan. Det kan tyckas avlägset, så här i den heta försommaren, att återvända till sådant som dryftades i vintras men som vi alla vet har den mätbara tiden inte så mycket gemensamt med den poetiska. Så blir Rolf Aggestams sista diktsamling Mitt i veka livet som utkom i februari – detta stilfulla avslut på ett långt och egensinnigt författarskap – en perfekt hugsvalelse i junikvällen. Arne Johnssons och Marie Silkebergs kosmopolitiska diktning en liten skärva av den vilda, väntande världen i all sin mörka skönhet, att plocka upp och begrunda i den postpandemiska vilsenheten. Gabriel Itkes Snaps vardagsvemodiga Himlen till munnen, tången till hjärtat med sina oroande tomrum, en påminnelse om sommarens nära förstående slut.

En strid ström av nyskriven, nyöversatt poesi har nått Örnen & Kråkans redaktion under våren som gått.  Klimatkris, sönderfall, transcendens, modersmyter, spleen, dödsbesvärjelser, språk och makt, makt och språk. Att befinna sig mitt i det vildväxande landskap som utgör den svenska poesin 2021 är allt annat än förutsägbart.

Ett intressant fenomen vi har sett, är den ökande förekomsten av stilfullt hantverksmässiga miniböcker eller småtryck, samtliga med en anti-institutionell, experimentell framtoning och med låg om någon spårbarhet på internet. Det är omöjligt att inte läsa det som ett ställningstagande mot det oändligt delbaras diktat. Och det ska sägas: även om den innehållsliga kvaliteten varierar är det något särskilt att väga dessa välskapta, små konstverk i handen.

Blev personligen lätt betagen i Patricia Lorenzonis diktverk Hotel Nacional på nätta sextioåtta sidor som utspelar sig på ett övergivet hotell i Brasilia där det ”moderna projektet” likt ett brölande spöke hemsöker den tomt ekande hotellbyggnaden – en gång en framtidens fyrbåk, nu en ruin redo att slukas av den omgärdande regnskogen. Liksom i Jonas Rasmussens korta, men intensiva domstolsförhandling med sig själv och sina dunkla begär i Målet – ett modigt och tankeväckande försök att närma sig sexualitetens breda facett, bortom samtidsdebattens förenklingsmodeller. Förlag som Trombone, Anti, Faethon nystartade Pamphilus och Pamflett driver på utvecklingen. Det är min gissning att fler kommer att ansluta sig.

Bra poesi känner inga gränser, den är hors de la. På samma sätt hyser jag en önskan om att våra texter – frammejslade som de är med stor möda och eftertänksamhet av de skickligaste av skribenter och kritiker – ska kunna upplevas som små bortom-platser att tillgå, återkomma till, när andan faller på. Jag skriver tillgå då Örnen & Kråkan, som ni ju vet, har som idé att erbjuda högkvalitativ poesikritik på ansenligt avstånd från betalväggar och prenumerationsavgifter. Själva poängen med vår verksamhet är att våra läsare med lika delar lust och nyfikenhet och utan försvårande barriärer varje vecka ska kunna försjunka i kritiska texter skrivna av landets skarpaste pennor. Något vi hoppas kunna fortsätta med länge än.

Med tanke på vilken spännvidd som ryms i den svenska poesiutgivning, anno 2021, finns inget att befara i nuläget. Utanför mitt öppna köksfönster slår kyrkklockan heltimme. Medan den sista munsbiten pigelin smälter på tungan, gör jag mig redo för att stänga ihop datorn för säsongen. Det kommer att bli en vacker höst.

Edith Söderström

Ps: Här hittar du länken till vårens texter

och Här länken till alla podarna