Namnet

Om namnet ”Örnen och kråkan”.

I slutet av sitt andra Olympiska ode låter Pindaros kören måla upp en gåtfull och invecklad bild av diktkonsten. Händelse och tecken. Framförande och framfört. Varande och blivande. Avsänt, åsett och mottaget skiktas och vävs in i varandra. Men mitt i denna dunkla och svårtydda väv kastar poeten in en helt vardaglig och genast igenkännlig scen: En vinglig flock kråkor som skränande jagar en örn över skyn. De flesta av oss har väl bevittnat ett liknande himmelsekipage.

I Pindaros mångbottnade allegori är örnen Zeus järtecken som meddelar en redan avgjord sanning, medan kråkorna kallas ”mångspråkiga” (pagglôssia), pladdriga och ostyriga. Båda har del i hans framställning av diktkonsten. Men viktigare än bilden är att uppfatta bilden. Detta är långt ifrån den enda, men den främsta innebörden i Pindaros poetik. Det är inte i dikten, utan i förmågan att uppmärksamma (skopós) dikten som poesin står att finna.

Örnen och Kråkans logga är ritad av Nelly Wahlfort.