LEVA MED SPÖKEN

Poeten Quintus Horatius Flaccus levde i världsstaden Rom under det turbulenta århundradet före Kristus, en tid som i vissa avseende liknar vår egen, i andra är oss ytterst avlägsen. Månadens poesipod ägnas Horatius, den mästerliga hantverkaren, medlöparen, underdoggen och älskaren.

Hur finns det förgångna till för oss? Bland alla föremål, tankar, tecken och spår som det förflutna lämnat över erbjuder diktarnas verk särskilda möjligheter. Man kan ta del av arkeologers, historikers, regissörers och journalister mer eller mindre underbyggda framställningar av till exempel Rom och romarriket under seklet före vår tideräkning. Man kan skaffa lärdom och samla fakta. Och ändå händer det att allt vetande man byggt upp skingras i ett enda poetiskt tilltal: Sunt aliquid Manes, letum non omni finit – ”Allt slutar inte med döden, det finns en hel del spöken” –  som plötsligt  får liv för oss sentida endagsvarelser när poeterna, här Properitus, ger dem röst. Diktarnas verk erbjuder en särskild slags historicitet. Det förflutna kan där uppträda som nuvaro, men också, och samtidigt, som ett tecken för det vi aldrig på annat vis kommer att kunna förstå eller tangera. Det radikalt förgångna.

Den romerska diktens guldålder, seklet före Kristi födelse, har givit oss verk av poeter som Catullus, Vergilius, Propertius, Ovidius och inte minst Horatius. Det rör sig om lämningar vilkas verkan sträcker sig långt utöver kunskapen om det förflutna. Den som läser Ovidius Metamorfoser får genast syn på förut okända, men helt vardagliga förhållanden i sin samtid och man kan lätt få för sig att man själv skrivit vissa rader av Catullus. Men dikterna talar också om det förflutnas förflutenhet. Dessa ibland skrämmande närvarade röster, som tycks prata alldeles intill oss, talar också ur, och gör därmed närvarande, en belägenhet som ter sig obegripligt främmande och avlägsen.

Det vi kallar tilltal i dessa sammanhang är alltid följden av interpretation, av filologers tolkningar och översättares konst. Horatius hör till antikens mest omskrivna och översatta diktare i Sverige. Sedan 1700-talet har det regelbundet kommit nya översättningar av och skrifter om honom. På litteraturbanken.se kan man i faksimil läsa Hedvig Charlotta Nordenflychts översättning av Ode II:13, första gång publicerad år 1760. Bara för tio år sedan utkom Carl-Göran Ekerwalds Horatius – liv och tankesätt och 2013 gav förlaget CKM ut en kommenterad utgåva av alla Horatius oden i översättning av Göran Svärd.

I maj månads upplaga av Örnen och kråkans poesipod, som vi gör i samarbete med podpoesi.nu och Poesibazaren vid Stockholms stadsbibliotek talar vi om och läser ur en alldeles färsk översättning av Horatius, Plocka din dag – Oden i urval. Medverkande är utöver Örnen och kråkans redaktör, bokens två översättare poeten Gunnar Harding och språkvetaren Tore Janson.

Podden spelades in inför publik i Poesibazaren den 17 maj. Nästa pod spelas in på samma plats den 14 juni kl. 12.00. Temat för det samtalet blir ”Poesi som politik”.

 

Magnus William-Olsson