De senaste decennierna har kulturkritiken genomgått en radikal omvandling – samtidigt som den i grunden har samma form som den haft sedan dagspressens begynnelse. Vad är det som håller på att förändras, och hur kommer det påverka samtalet om litteratur? I Örnen och Kråkans pod talade Henrik Sahl Johansson med Lyra Ekström Lindbäck, författare, doktor i filosofi och kritiker, och Per Klingberg, doktorand i litteraturvetenskap och kritiker, om kritikens roll i en tid av hastig förändring.
Litteraturkritiken har varit i kris under så lång tid att man kan undra om krisen har blivit en del av dess varande. Om nu allt fler både skriver och läser kritiska texter, går det fortfarande att tala om en allmän kris?
Per Klingberg menade att den omvandling som pågår är särskilt oroande för den traditionella kritiken.
– Kritiken har hängt med länge och jag tror att ett utvärderande samtal kommer det alltid finnas behov av. Den kritik som trycks i tidningar mår uppenbarligen inte särskilt bra på grund av sin finansiella press. Men det är också så att mångfalden har försvunnit, speciellt från de regionala tidningarna.
Lyra Ekström Lindbäck delade delvis den analysen, men pekade också på att kritiken har fått nytt syre av de pågående förändringarna.
– Litteraturen har genomgått den största mediala krisen sedan dagstidningen infördes. Vi har aldrig förut sett så stora förändringar i hur vi konsumerar text, på 100 år. Men jag är inte säker på att man måste tala om det som ett långsamt borttynande – så har inte jag upplevt det. Tvärtom har jag upplevt att kritiken ett tag riskerade att bli en dammig, undanskuffad samtalsform, men nu, när det muntliga och digitala samtalet har vidgats, tycker jag att man ser en vitalisering av det kritiska samtalet.
Vad gäller kritikens själva form, hur den skrivs och läses, finns det tecken på att samtalet håller på att förändras i grunden, menade de medverkande. Men det behöver inte vara något problematiskt i sig, och Lyra Ekström Lindbäck pekade på den motsägelsefulla ömtålighet som finns kring kritikens popularitet:
– Det finns en tråkig paradox – man gnäller om hur marginaliserad kritiken är, men så fort det pratas om att folk faktiskt läser kritiska texter, som genom att titta på klickstatistik, då invänder man mot att man har ”marknadifierat” kritiken. Hur vill man ha det egentligen? Vi lever i ett liberal-kapitalistiskt samhälle, vi skriver på en marknad. Om människor verkligen vill ta del av kritiska texter är det väl bra för oss, bra för kritiken.
