Av MAGNUS WILLIAM-OLSSON
Nyligen publicerade Daniela Seel, förläggare på ett av de viktigaste poesiförlagen i Tyskland, Kookbooks, ett inlägg på sociala medier om att det inte längre publiceras recensioner ens av de mest uppburna tyska poeternas böcker. Uljana Wolfs nya diktsamling – den första på tio år! – hade efter fyra månader fått 0, ”in Wurten Noll”, recensioner. Om utvecklingen fortsätter, skrev hon, ”finns det inga poesiförlag kvar om 5 år.”
Vi tänker oss gärna de större europeiska länderna, Tyskland, Frankrike, England, Italien, Spanien och Polen som förebildliga när det kommer till kulturell och konstnärlig odling, inte minst på poesins område. Men hur står det egentligen till med poesin i Europa?
Redan när tyskarna för fem år sedan samlade hela poesibranschen till en imponerande kongress kring poesins ställning var stämningen på seminarier och diskussioner deppig. Inga recensioner, mindre intresse från bokhandlarna, läsarflykt till sociala medier, amatörisering. Lätt skakad av samtalen minns jag att jag tänkte: ”men de är ju typ tio år efter oss! Det är först nu digitaliseringens effekter på allvar slår igenom i den tyska poesin.”
När Edith Söderström återkom som redaktör till Örnen och Kråkan vid årsskiftet var det första hon tog tag i att lansera ett projekt som handlar om att i samarbete med utländska kulturinstitut göra de europeiska poesierna synliga för svenska läsare. Projektet inleds med en pod om och en översiktsartikel över den aktuella tyska poesin skriven av poesikritikern Beate Tröger.
Örnen och Kråkan har det fulla redaktionella ansvaret för publiceringarna, men finansieringen av artikeln står Goetheinstitutet för.
Torsdagen den 18 april, kl. 18.00 på Tranströmerbiblioteket i Stockholm spelar vi in poden inför publik. Mikaela Blomqvist och Erik Lindman Mata samtalar ledda av Edith Söderström om tysk poesi från svensk horisont.
Välkomna!
