I vårens andra poesipod har det blivit dags att ta temperaturen på den svenska poesin. Hur står det egentligen till med den? Vad går egentligen att säga bortom poesidebattens tillspetsade verklighetsbeskrivning?

[Lyssna till poden? Klicka på länken!

AV EDITH SÖDERSTRÖM

På Kungsholmens internationella bibliotek, på internationella poesidagen, gick den av stapeln: Örnen och Kråkans årliga pod ”Läget i den svenska poesin”, som tar sitt avstamp i Poesiåret 2024, Örnen och Kråkans poesikritiska kalender. Så hur är läget i den svenska poesin? För att besvara denna fråga, återfanns i panelen samtidsspanarna och poesiambassadörerna Hanna Johansson och Jonathan Brott, både aktuella med rykande nytt litterärt stoff (Hanna med romanen Body double och Jonathan med diktsamlingen 100 dikter).

Läget är gott, vad det verkar. Sällan har poesin tagit sådan plats i det offentliga rummet, i underhållningsvärlden, i debatten, i dejtning-apparna – fick vi veta. Vidare diskuterades den svenska poesins ovilja att öppet skriva om i en värld i brand, poesikritiken som konstform i egen rätt och så klart rådande nya trender inom poesin. Kunskapsalstrande poesi, affektiv poesi, gurleskens gryning nämndes. Och så lästes det dikt så klart.

Tack till publiken och tack till alla medverkande.

Välkomna att lyssna!

PS. nu finns Poesiåret 2024 att köpa i också nätbokhandeln. Tex Här eller Här